Så har vi måndag igen och vardagen tränger på. Jobb för vissa och skola för andra.

För mej....ja ingenting.

Måndag som helg ...inget är annorlunda förutom att andra är hemma på helgen .

Trist att tänka. Därför ska man inte tänka. Bara låta det vara och acceptera läget.

Kommer bara över mej ibland att jag också skulle vilja ha ett jobb att åka till och ett jobb som man har arbetskamrater att umgås med. Ett lite socialt umgänge. Och också ha nått att berätta vid middagsbordet.

 

Nä inte duger det här. Deppa leder ingenstans. Men känns bara tungt mellan varven att inte ha nått annat liv , nått annat än vara här hemma och inte kunna annat.

 

 

 

 

Helgen som gått har varit fin så jag ska inte gnälla. Smärtan har visserligen plågat mej mer än vanligt då hundtrimmet i fredags sitter kvar i ryggen ännu idag. Mindre men inte helt borta än.
Har sovit på en tennisboll i två nätter men i natt kunde jag slappna av utan bollen. Så då gick det lättare sova också.

 

Vädret har ju varit toppen trots hot om mängder med snö så sken solen.

Blev sköna varma promenader varje morgon.
Och trots att varje steg skar som en kniv i ryggen lyckades jag glömma bort den och gick i maklig takt utan missöden. Inga nigningar och inga fall.

Det tar sej....jag är beredd då benet bråkar och lyckas stanna upp innan det släpper.

Och då minimera jag risken för sträckning i ryggen som gör det än värre.

 

Då vi suttit framför TV-om kvällarna har det nog sett rätt komiskt ut. Jag med benet i luften för att det var enda läget smärtan i benet rann bort för en stund.

Föreslog en krok i taket att hänga en lina i så jag skulle kunna ha benet i luften. Maken tyckte inte det var en bra ide.

Så det blev kuddar och min puff som fick agera benstöd och då fick jag upp benet en bit i alla fall.

 

Igår fick vi dessutom besök av sonen och hans sambo. Hon hade sytt nytt överdrag åt mej till min kökssoffa av ett gardintyg jag hade. Blev jättesnyggt. Och jag är så tacksam att hon ville hjälpa mej då jag inte klara av att använda symaskinen mer då mitt hägra ben vägrar samarbeta. Tur nog tycker hon om att sy precis som jag . Så jag är jättenöjd.

Då dom ändå var här vid middagstid var vi och köpte hem familjepizza så vi sen kunde äta tillsammans. Alltid roligt med middagssällskap. Är så trevligt och roligt ha nån annan surra med.

 

En rolig sak som man blev stolt över var då Sara berättade att en kvinna vi träffade förra veckan ,då vi var på ett ärende med henne , tyckte att vi, jag och Henrik såg unga ut. Gissa om vi växte .

Inte dumt få höra att man ser ung ut trots kryckor och krokig kropp och grånande hår. Det lever man upp av. För kroppen känns som 85 år och då är det skoj att höra att det inte syns i alla fall.

 

I morse var det riktigt varmt på rundan. Hela + 12 grader. Hade alldeles för mycket kläder på. Så trots att jag inte går så fort direkt så var jag rätt svettig då jag kom hem. Bara hoppa ur ( skulle se ut om jag hoppade) kläderna och in i duschen direkt. Kanske det blir vår i år också. Det var fullt av takdropp och massor av smältvatten efter vägen jag går. Så vovven såg väl inte allt för kul ut då vi kom hem. Tur nog var Veronica hemma ännu och kunde spola av henne det värsta.

 

 vad brukar man säga "det bästa man har sätter man på bordet"

 

Till helgen måste vi nog ta en dust med hennes frisyr också. Raka ner henne och ta bort ”discobyxorna” som Veronica kallar hennes bollar längst ner på benen . Riktiga pudelbollar.

Men den frisyren passar inte nu för all sand och smuts fastnar och hon blir snarare en grå pudel istället för en aprikos som hon ska vara.

Men det får som sagt bli till helgen . Måste vila ryggen nån dag till för att orka fixa det.

Så till dess får vi spola av ben och tassar efter varje promenad.

Blir lite svårt då jag är ensam men jag får ta det lugnt och göra så gott det går. Vet hur det har blivit ett antal ggr då jag suttit på pallen och spolat av henne . Det har slutat med att jag fått krypa till sängen för att jag fått så ont. Får hitta en bättre arbetsställning så det inte händer nu också.

 

För låta bli promenader är inget alternativ. Jag SKA gå varje dag. Mitt mål är att till sommaren kanske kunna ta två rundor ibland. Går inte än men jag var på god väg förra sommaren .

Dit SKA jag komma igen. Nått mål måste jag ha.