Tur man inte vet vad livet har att bjuda på. I morse fick jag ett tråkigt samtal från en av min mammas syster (moster Ingrid) som hade en tråkig sak att berätta. En annan syster hade gått bort helt plötsligt.

Helt oväntat och hastigt. Man blir chockad .

Inget besked man är beredd på så här. Man vet att livet är tidsbestämt men varje gång det sker blir man lika chockad och ledsen.

Enda som kan sägas var bra är att det skedde hastigt och man hoppas hon somnade in utan smärta och inte behövde lida.

Tänker på hennes två barn och deras chockartade uppvaknande i morse.

Man blir varse än en gång att livet är skört och att man ska leva här och nu och se till att göra det bästa man kan och njuta medan tid finns.

 

R.I.P. Helena

 

 

 

 

Så idag känns ens egna bekymmer rätt banala. Jag lever trots all smärta .

 

Smärtan är ilsken och arg då jag igår hade lite hundtrim med pappas tax som den som skulle friseras. Ingen lätt sak men det är alltid jag som klipper och trimmar då Veronica måste hålla fast honom för han är alldeles för stark för mej. Mitt i allt kan han få för sej hoppa av trimbordet och då gäller det kunna hålla han i schack.

Gick hyfsat fort igår för Ruff var inte bråkig alls. Stod snällt stilla och Veronica hade inte så svårt hålla honom på bordet denna gång. Han blev bara sur då husse ( min far) kom in och morrade och muttrade som han skulle tala om för honom att han inte gillade att han tillät oss göra det vi gjorde.

Fin blev han och nu borde han tappa lite mindre päls för ett tag. Vi brukar trimma honom två ggr per år det räcker med det. Vi använder maskin för att plocka tar alldeles för lång tid då man inte är så kunnig i det. Men han är ju ingen utställningshund så då duger maskinklippning.

 

 

 

 

Under tiden vi klippte så tog Henrik och la om däcken på pappas bil så han inte skulle behöva slita med det själv Gäller vara förutseende och hinna innan han gjort det själv . För be om hjälp....det gör han inte. Men denna gång han vi före och han var nöjd att få det gjort.

 

 

Vädret är fortfarande fint trots att det inte är lika soligt, men ingen snö blev det trots hot om det .

Så vi hann med en morgonrunda idag med utan nederbörd.

Idag var Henrik med och då går det lite för fort för min del. Har gått själv i två dagar och då gick det bättre och tog mindre ont.

Visst är det roligare gå då man har sällskap med nån men tyvärr känner jag att då går jag fortare än vad som är bra. Svårt att inte hänga på trots att han verkligen försöker låta mej bestämma takten.

Självklart hade jag sämre idag då hundtrimmet sitter i ryggen.

Och då det varit lite tufft med smärtan sista tiden var det ju inte annat att vänta.

Men jag vet ju vad jag gjort och jag var beredd på det. Men då smärtan är som värst är det svårt acceptera det.
Men jag tycker om att klippa och fixa med hundar så det var det värt alla gånger. Pappa är nöjd att vi gör det för då slipper han åka iväg nånstans för att få det gjort.

Min egen pudeltjej har jag ju också alltid klippt själv.

Ville faktiskt bli frisör då jag var ung.

Så lite har en dröm slagit in även om det inte är en yrkesutövning.

Har också klippt både mamma då hon fanns och pappa klipper eller rakar är väl rätt ord ännu.

Klipper Henrik och har klippt alla barnen då dom var små. Så fuskat i frisöryrket har jag ju faktiskt gjort.

Numera kan även Veronica klippa både Henrik och Richard plus pappa. Så jag behöver inte göra det helt själv mer. Men pudeln och taxen det vill jag helst sköta själv. Vill ha nån grej kvar som är mitt. Även om det ibland är lite, lite för tungt. Men bara bita ihop. För vill man göra nått skoj så är det enda chansen.

Jag har gjort det jag tycker om och inte låtit smärtan ta över.

 

Nu bara försöka hitta avslappningen och få krampen runt nerven släppa taget.

Lite armbåge och tennisboll får det bli idag med. Enda som funkar mot krampen även om själva massagen tar fruktansvärt ont. Men efteråt är det skönt. Då minskar nervsmärtan och det är den som är jobbigast.