Är jag smart ??? Nä knappast om jag frågar familjen :)

Osmart är nog ordet. Men envis som synden.

Trots usel sömn och massor med bensmärta sen igårkväll så steg jag upp tidigt ….Var vaken från kl 4 ...så strax före 9 var vi på G jag och Tessan. En skön men tung runda. Benen var inte riktigt med men jag kom runt på dryga 63 minuter . Inte illa för en gammal gumma.

Sen då jag kom hem satte jag igång en bulldeg.....hur dumt det nu än låter.

Men ont ska med ont fördrivas är mitt motto för dagen.

Lyckades jag? Ja med bullarna men inte med det onda.

Men det var skoj baka och visst jag hade kunnat ta dottern till hjälp men då hon hade ärenden att uträtta så sa jag att jag vill göra det själv. Och säger jag det så blir det så. Hon vet bättre än att protestera mot sin tjurskalliga morsa.

Då jag gjort degen upptäckte jag at jag saknade nog med bullformar så det blev till att inprovisiera lite. En del av bullarna fick hamna i en långpanna istället. Så får jag skära ut bullrutor av den.

Upptäckte också att jag hade lite av pärlsockret så det fick jag också hushålla med. Sista bullarna fick lite glasyr istället då dom var klara.

Ibland får man vara lite påhittig.

Blev väl ca 98 st bullar med dom i långpannan inräknat. Så nu har jag bulla till gamle far så vi slipper Pågens citronmuffins ,som jag avskyr , då vi hälsar på. Brukar baka bullar då och då till honom då han annars inte har annat än köpe-fika och det vill man ju inte ha då man är van mammas alla hembakta bullar och kakor.

Nöjd men min insats men det känns kan jag säga. Nu blir det en tuff kväll igen men det visste jag ju innan. Tänkte att det spelar ingen roll då jag ändå haft en riktigt skitvecka men ilsken nervsmärta hela tiden. Värre än vanligt.

För jag SKA göra sånt jag tycker är roligt och inte låta smärtan ta över. Det får jag predika för mej själv varje dag och oftast gör jag det också. Jag gör sånt som är roligt fast efteråt är det ALDRIG roligt. Då är det bara AJ AJ AJ. Ingen som inte haft nervsmärta nån gång kan förstå hur ini he***te ont det gör. Finns inget värre .

Enda som får bensmärtan , för det är den som är värst, släppa är en hård tennisboll intryckt på en punkt i ländryggen. Då kan den lätta för en sekund eller två. Att det sen tar ont i ländryggen istället är en annan femma. Den smärtan är en helt annan och den är inte lika tuff som själva nervsmärtan.

Så även om jag tycker det är roligt hålla på med bakning så är det inte roligt sen. Då undrar man ju om man är så himla smart som utsätter sej för det.

Nä smart är man nog inte men alternativet att låta bli finns inte. För jag måste få göra nått. Tyvärr blir det tråkigt sen men det är jag van vid efter så många år.

Men livet skulle vara bra trist om man inte försöker.

Jag kan ju inte bara ligga här som en padda och jäsa.

Jag ger mej inte , det kan jag inte göra. Jag kämpar på i motvind och uppförsbacke hela tiden och går och går men kommer aldrig framåt.

Men skam den som ger sej. Nån gång , en dag kanske dom hittar en metod att ta bort nervsmärta med. Är öppen för alla förslag så länge det inte är operativt. För in i min ryggrad det får dom inte. Inte en gång till. Vill inte , törs inte. Så är det bara.

Nu blir det värmedyna en stund sen kanske gubben får trycka lite armbåge så jag får skrika lite och sen lite starka piller så kanske jag överlever idag med.

Men nu finns det bullar och det var målet så.

I morgon får jag se om det finns nån ork kvar så vovven får sin klippning. Om jag inte har FÖR ont vill säga. Men som Veronica skulle ha sagt ” det har ju inte stoppat dej för så”.