Så börjar vi på ny kula ….ny dag nya möjligheter....eller???

Igår var allt nattsvart. Smärtan plågade mej så till den grad att jag trodde jag skulle bli tokig....eller kanske tokigare vad vet jag.

Gick inte ligga.

Gick inte sitta.

Gick inte stå eller gå.

Allt tog ont. I vila med.

Ryggen vägrade slappna av. Blev tennisboll och sen dotterns armbåge för att leda bort smärtan i benet. Hon gillar inte det där med armbågen eftersom hon tycker det verkar elakt då jag ändå skriker av smärta. Men efteråt då jag fått massage med armbågen lättar bensmärtan för en stund. Så för att få bort smärtan måste jag leda bort den med en annan smärta.

 

Tog jag det lugnt då under eftermiddagen. Inte då. Veronica skulle ju baka muffins och så klart var jag tvungen vara med på ett hörn. Hon tänkte protestera men vet som vanligt att det inte är nån ide. Så medan hon gjorde muffin så gjorde jag en smet till en långpannekaka och sen gjorde jag vår veckosallad som hon skulle gjort om inte jag tagit över. Det är ju lätt gissa hur det kändes efter att ha stått vid bänken och pysslat då ben och rygg helst vill gå och lägga sej nånstans.

Men då jag ändå hade så ini he***ete ont så tyckte jag det inte kunde bli värre.

Så jag körde på .

Resultat...ja gissa två ggr.

 

Hade svårt somna också då jag inte hittade nått bra läge som kändes skönt och avslappnat. Var som en fiolsträng som var helt spänd. Till slut blev det än en gång starkpiller och jag kunde somna. Vill egentligen inte ta den starka så ofta men jag har den för att få ner smärt-toppen då d inget annat hjälper. Med läkarens tillåtelse.

 

Sov rätt tungt och vaknade rätt utvilad ändå. Man blir inte lika utvilad då man tagit starka tabletter men man blir mer avslappnad och kroppen tar därmed mindre ont.

Så jag kände att nu är det ny dag . Solen skiner och det är hyfsat varmt ute. Våren är på väg.
Allt bara lockar till en promenad.

Och vi gick. Idag tog det inte alls lika ont. Nöp inte som det gjorde igår. Vilket gjorde det klart lättare att ge sej av. Promenaden var härlig och benet höll. YEAH!

Blir lika glad varje gång jag känner att smärtan gått tillbaka. Visst , jag är inte smärtfri men den huggande nypande ilskna smärtan är undanskuffad för en dag .Förhoppningsvis mer än så.

 

Nu blir det inte mer benspark. Den saken är helt klart. Har inte lust gå igenom det här en tredje gång. Har gett det två chanser med exakt samma resultat.

Får försöka att undvika översträckning på knät så jag inte förvärrar skadan. Men träna....nej tack. Det får bli som det blir men knä träning blir det inte mer. Inte på bekostnad av smärta som gör mej galen. Har nog av den varan ändå.

 

För det ända jag har är mina promenader och dom vill jag inte äventyra mer.

Jag kan säga att ingen förstår hur illa det är och hur ont det gör. Ingen som inte haft nervsmärta kan förstå.

Finns många som ibland kan komma med ”goda” råd och tycka att gör si och gör så.

Man kan tro att jag gett upp ibland och inte bryr mej kämpa. Men det kan jag då säga är helt fel. Ingen vet hur mycket jag försöker hitta tillbaka till ett mer vanligt liv. Ett liv med socialt umgänge och normalt leverne.

Men den vägen är lång att vandra och om jag kommer dit är skrivet i stjärnorna.

Smärtfri blir jag aldrig men kan jag få smärtan vara acceptabel.... så man kan röra sej och inte blir helt förlamad av smärta.....vore det mycket vunnet.

Men jag brukar inte ha tur i spel så.....

Men slutsatsen idag är ändå att det är en annan dag och det är en bättre dag . Allt är relativt. Bra beror på vad man jämför med. Och jämfört med igår är det helt klart en bra dag.