Efter en väldigt trevlig och intensiv helg i Stockholm så är det vardagen som gäller igen.

Vi kom tillbaka igår eftermiddag och det är som alltid lika roligt komma hem igen. Visst är det kul åka iväg men borta bra men hemma bäst gäller.

 

I Stockholm var det stressat som vanligt . Mycket folk och trängsel.

Att ta sej fram med rullator var inte lätt. Folk ser inte utan går nästan in i den då dom inte ser sej för.

Stötte ihop med många då jag till slut vägrade vara den som väjde hela tiden. Att åka buss var inte heller lätt. Bussarna stannde oftast för långt från trottoarkanten så att Henrik var tvungen lyfta upp rullatorn åt mej. Vet inte hur jag annars skulle kommit ombord. Inte sänkte dom ner heller som bussarna gör här hemma. Så nu ska jag aldrig mer gnälla på LLT som faktiskt stannar så jag kommer ombord på bussen helt själv utan att behöva lyfta rullen.

Så lite besviken var jag allt på hur svårt det var att vara funktionshindrad i storstan.

Trodde att det skulle vara bättre standard på det i en så stor stad.

Sen att dom med barnvagn blängde ilsket på en då man tog upp en plats där dom också ville stå. Detta trots att en av platserna är markerad för rullstol/rullator.

Ibland trängde dom in sin barnvagn ändå så jag blev helt inklämd på min sits. Inte skoj men förvånad var jag egentligen inte.

Men jämför jag med storstaden London så var det en riktig besvikelse. I London var dom så artiga och hjälpsamma då man kom med rullator att jag aldrig behövde känna mej ivägen. Och lätt kliva i och ur bussarna helt själv då dom stannade nära trottoaren och sänkte ner bussen. Nej Stockholm har mycket lära av London och Londonborna. Artigare och trevligare människor får man leta efter.

 

 

Då vi kom rätt tidigt till Stockholm på fredagen så hann vi med en hel del . Blev besök på Spritmuseet som var väldigt fräscht och nytt. En sväng in på Skansen och Skansenakvariet tog vi också då vi redan var åt det hållet. Åkte då spårvagn och där var det lättare ta sej ombord. Men då det var mycket folk på den så blev det lite svårt att stå. Ingen erbjöd mej en sittplats utom en riktigt gammal farbror som själv såg skraltig ut. Så jag avböjde men tackade för vänligheten. Kunde som tur var luta mej mot ett hörn så jag inte skulle tappa balansen som ju inte är den bästa.

 

Eftermiddagen vilade vi lite innan vi gick iväg på restaurang. Vi åt på en indisk restaurang som hade superfräsch mat och trevlig och personal. Gott var det och starkt.

Sen var det dags för att åka till Cirkus för showen.

Bestämde mej då för att försöka klara mej med enbart kryckorna då jag förstod att det skulle bli trångt ta med rullatorn. Vi tog först buss och sen spårvagn så det blev inte så långt att gå.

 

Showen var helt super. Tomas Ledin var sååå bra. Och vilken stämning...hela Cirkus gungade loss. Helt magiskt. Inte vad man är van här uppe i stela Norrland.

Det som var jobbigt det var då vi skulle därifrån. Henrik fick gå bakom mej för att hindra folk från att tränga sej och knuffas då vi skulle ner för en lång trapp ( fanns tyvärr ingen hiss ) . Men det gick bra då han var ivägen där bakom.
Vi tog det sen lugnt och lät folk stressa iväg med första spårvagnen som blev proppfull och tog nästa istället. Så då fick vi sittplats åtminstone.

 

Nästa morgon hade vi lite annat på agendan. Första Naturhistoriska med Cosmonova. Vi såg en bra film som hette Born To Be Wild.. Där fick vi gå in handikappvägen och det funkade bra så där var jag nöjd med servicen. Ett plus i kanten för den personalen.

 

Blev sen en tur till Tekniska museet och Kaknästornet. Tyvärr så var det rätt dimmigt så man såg inte så långt. Men då vi nu var där så for vi upp i tornet ändå.

 

Sen mitt favoritställe Gamla Stan. Inte Henriks förstås men han fick hänga med ändå. Där gick jag på utan väja för jag var less på att vara den som viker undan och det gick bra även om en del såg rätt förvånad ut då jag inte svängde undan. Insåg att jag varit alldeles för snäll som bara vikt undan innan.

Helt slut efter den dagen så gick vi på en sen middag. Vi valde en krog som hade kötträtter men det var inte så vidare bra mat. Servicen var under all kritik. Fick vänta nästan 45 minuter på maten och sen var köttet så segt att det knappt gick skära det. Smaken var väl okej men segheten i köttet förstörde . Nåja vi åt men jag lämnade mitt kött . Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet och tog ett glas rött och en whiskey . Blev en rätt tidig kväll då förra kvällen var sen.

 

Söndag var det dags för hemresa och då kändes det i kroppen kan jag nog säga. Ont både här och där. Men jag var nöjd och vi hade haft skoj trots att vi stött på lite problem mellan varven.

 

Fast då vi kom på Arlanda och det där blev ännu mer strul då höll jag på explodera.

Först så skulle jag checka in min rullator i specialbagage. Nä det gick inte utan en stämpel på bagagelappen. Frågade då om inte hon kunde stämpla. Nej det gick inte utan jag var tvungen ställa mej i kö och få den stämplad i incheckningsdisken. Då gjorde vi det och det var väl en sak.

Sen står vi där i en kö och då öppnar dom en till kö bredvid och dom går före. Vi i den första kön stod där som fån och såg alla gå före. Till slut tog vi också och trängde oss fram och fick till sist stämplen. Sen kom nästa problem. Säkerhetskontrollen.

Då skulle jag ju först ta av mej kryckorna och mitt bälte som ju har metall instoppat. Det var väl okej. Sen då jag stapplade mej igenom bågen så pep det förstås. Gjorde ju det i Luleå också men då gick allt smidigare. Jag skulle då ta av mej skorna som hade metallspännen men kan ju inte gör det stående. Blev då hänvisad en pall och gjorde så. Sen skulle dom ha mina skor genom röntgen och då jag inte klara av böja mej frågade jag tjejen som var vakt där om hon kunde räcka mej dom. Men icke. Hon stod en meter ifrån mej med händerna bakom ryggen och sa att det får din make fixa.

Han som stod med vårt handbagage, min jacka och sin egen jacka, alltså med hela famnen full av grejer för vi ville inte lämna dom där på bandet då det hela tiden kom nytt där. Då tog han alla våra saker med genom bågarna och det pep värre och slängde upp allt på bandet för att få dit mina skor . Gick sen igen genom bågen som pep hej vilt och jag fick gå igenom för tredje gången. Sen blev jag visiterad och hon skulle ha mej snurra runt. Då blev jag ilsken och sa att jag inte kan då min balans är usel. Så hon fick nöja sej med att jag stod som jag gjorde och sen fick jag äntligen gå .

Jag var helt svettig av ilska och irritation över den nonchalanta stilen de båda vakterna hade. Ingen hänsyn till mitt problem med att inte få ha mina kryckor och att jag inte kan böja mej ner till golvet.

 

I Luleå på flygplatsen var det inte sånt strul. Där fick jag också ta av mej skorna men där tog vakten upp mina skor satte det på bandet och jag fick gå igenom och vi hann lugnt få ta reda på våra grejer innan det kom nytt . Där kan jag inte klaga på servicen.

Men Arlanda det var botten.

 

Tänk då vi var till London och var på Heathrow som är en så stor flygplats och där fick jag inga problem med nått. Där frågade dom hela tiden om det var okej och om jag kunde gå utan kryckorna och bältet. Sen fick vi god tid på oss plocka våra grejer och hjälp om vi ville. Där var det service minsann.

Arlanda och Stockholm har mycket lära där.

 

 

Men i det stora hela är jag ändå rätt nöjd med resan och höjdpunkten var förstås Tomas Ledin.

Det var ju därför vi for ner och nu vet vi ju hur det är att vara lite funktionshindrad i den staden och på den flygplatsen. Får tänka på det nästa gång. Kanske man blir tvungen boka assistans så det inte blir samma strul igen.

 Så slutet gott allting gott ....vi är hemma igen och vi har firat vår dag . Lite strul men ändå kul . 

 

 

Här är vi på väg till showen ...laddade och glada =)