Så blev man uppsprättad i nacken....ja kanske inte riktigt så illa som det låter.

Har haft en utbuktande leverfläck eller födelsemärke i nacken ända sen jag var liten som nu börjat blöda. I helgen så blödde den rätt ordentligt så jag beslöt ringa och få den borttagen.

Blev en liten op. Då läkaren skar bort den plus en liten som också satt bredvid.

Blödde rätt mycket så han fick sy tre stygn och nu så har jag ett stort plåster i nacken som ska sitta där så länge det går och sen ska stygnen tas om 10 dagar.

Tror att anledningen till att den börjat blöda beror på min användning av kryckselen som jag ju har runt halsen då jag använder kryckorna utomhus. Den har säkert bidragit till en viss nötning på den så den till slut börjat blöda. Enligt läkaren så såg det inte ut att var nån farlig utväxt utan en godartad. Men den ska ändå skickas på analys för att vara på den säkra sidan. Men han menade att det inte skulle vara nått att oroa sej för.

Så om några veckor skulle jag få besked om vad analysen sagt.

Eftersom det var fint vinterväder idag så tog jag rullatorn och promenerade in till G-stad för operationen. Det var bra före om än lite ojämnt. Kyliga vindar så jag var glad jag hade en huva dra på. Sträckan är ca 4 km lång så längden var lagom då jag annars har min runda på 5 km som jag går.

Vad som kanske inte var lika smart var väl att jag bestämde mej för att gå hem också.

Gick inte lika bra för efter halva sträckan tog det väldigt ont. Men vem bryr sej ...inte jag inte. Har jag bestämt mej för att gå så blir det så. Och hem kom jag ju så.

Fick sen be maken köra armbågen i ryggslutet några ggr för att få det värsta att släppa. Det tar fruktansvärt ont då han gör det men känns genast bättre efteråt. Krampen släpper greppet något och med det smärtan i benet.

Men i det stora hela så var jag rätt nöjd ändå. Jag klarade en sån sträcka med lite vila emellan om än med lite vilja. Kände mej nöjd med att ha lyckats med min föresats att ta mej fram och tillbaka utan att be om skjuts eller ta bussen.

Och det trots att jag haft en tuff helg med mycket aktivitet som gjort smärtan tuffare än vanligt.

Har märkt att det inte funkar att bara sluta upp helt då smärtan är som värst. Bäst är att köra på som vanligt med daglig runda och sen vila. Blir mindre stel då. För då stelheten kommer blir det jobbigare få fart på gamla benen. Då vill dom inte alls vara med.

Är det nått jag lärt mej så är det att röra sej en stund varje dag oavsett hur ont och ilsket det är just den dagen så är det bara köra på. Ta det i den takt som funkar just då och acceptera att det inte går så fort ibland. Samma sträcka kan ta allt mellan 57 minuter och 1h och en kvart beroende på dagsformen och ibland ännu längre om det vill sej riktigt illa.

Men det viktigaste är nog att jag går ändå....går efter min förmåga för dagen och inte försöker vara för duktig då det är en sämre dag. Idag var det lite överkurs förstås men det skyller jag på solen. Den sken från en klar himmel och det har man inte sett på många dar eller om det är veckor så jag kände bara att jag ville vara ute. Får väl ta det lite lugnare i morgon istället. Eller ????