Så kom det alltså....:( kroppen la ner. Knoppen med för den delen känns det som.

Igår kväll så slog det ner som ett brev på posten. Smärtan blev så intensiv att det inte gick ligga , sitta eller stå. Kunde knappt gå på toaletten heller. Vet att då det inte funkar då är det illa.

Kände hela tiden mej nödig men det funkade inte.

Till slut tog Henrik till armbågen och masserade eller rent av tryckte på den ömmaste punkten bakom ryggen, i ländryggen. Det tog ont så jag näst intill skrek rakt ut.

Sen smorde han in med Voltaren . Efter ca 1 halvtimme kunde jag äntligen slappna av lite.

Kände hur jag kunde få ner ryggen ur det stenhårda läget och slappna av. Smärtan lättade lite , lite grann. Tog fortfarande ont men jag kunde åtminstone ligga ner nu.

Efter ytterligare en timme kunde jag till slut gå på toa också. Kändes skönt. Vet att det inte är bra då inte det funkar. Får ofta den frågan de ggr jag sökt för liknade. För tyvärr är det så att det slår till just på den funktionen då det trycker för mycket på nerven. Och det är ju knappast bra.

Men det gick vägen och lättade till slut. Funkar fortfarande inte helt utan problem men bättre än igår kväll.

 

Nattsömnen blev också usel. 2-3 timmar lyckades jag till slut sova.

Som tur är har maken jobbat natt så han har inte blivit störd i alla fall.

 

Vet väl att det kom efter sej då det varit mycket sista tiden.

Först då resan för tre veckor sen, sen festen förra veckan, lite för långa stunder med promenerande med kryckor och lite för lite vila.

Har pressat mej lite för hårt men det har varit nödvändigt för att få saker gjorda och för att få komma ut och roa sej lite.

Självklart så får jag mej en käft-smäll till slut. Kroppen säger stopp och belägg och eftersom jag vägrat lyssna tidigare så blir det totalstopp till slut.

Har ju märkt att det varit på G då benen inte riktigt följt med i svängarna och jag har varit mer klumpig än tidigare. Snubblat, stött foten i allt och inget och gått i dörrkarmar etc.

Men att det skulle sätta stopp för toalettbesök också, det var lite oväntat. Det var länge sen sist.

 

Men nu har det lugnat sej lite och den biten går igen.

Inte helt optimalt men jag spricker inte som det kändes igår kväll.

Ska ta det lite lugnare nu idag med endast en kort promenad för att röra mej lite. Kan inte vila bort allt för då blir jag stel och det är heller inte bra. Men jag kanske inte behöver vara ”överduktig” och köra på mer än jag kan. Ta det lite piano och känna efter lite nån dag eller så.

 

Hade egentligen planer på lussebullar idag men det får nog vara.

Att ställa sej och baka just nu är kanske inte bästa lösningen.

Det hinns till veckan då det ju inte är första advent förrän nästa söndag.

För till dess ska jag ha hunnit baka.

Måste ha lussekatter till advent, måste bara det.

 

 

Nu bara försöka komma i fas igen och inte ge upp för ett "litet", om än väntat, bakslag. Bara bita i det sura äpplet, ta det piano nån dag eller så så är jag på banan igen, förhoppningsvis. Den som lever får se. Är i alla fall inte värre idag än det var igår kväll.

Och kommer jag mej bara ut på min runda så känns det säkert bättre igen. För som sagt , vila mej iform går inte helt, ta det lugnare men inte helt stilla. Lite rörelse så ska det nog släppa , det värsta. hoppas jag.