Så var årets guldfest avklarad. Var det en guldkantad fest??? Nja knappast denna gång.

Har jag baksmälla??? Ja kanske men inte av alkohol utan av smärta....lite vin blev det ju men inte mer än man klarar av :-).

 

Festen i sej var trevlig då vi fick fint bordssällskap så den biten var bra. Det var fri bordsplacering vilket gjorde att vi kunde välja var vi ville sitta och med vem. Det var ju bra för då trivs man ju som bäst,  att sitta med dom man känner och tycker om.

Vi satt med Solveig och Per-Inge och det var helt perfekt. Alltid lika roligt träffa dom och vi fick många glad skratt. Det var det som gjorde festen så trevlig och jag hade så skoj. Att få surra av sej lite och umgås med andra en stund.

 

Vad som var mindre bra var då bossen...den nya...höll sitt tal som dom alltid brukar göra.

Han börjar med att be alla vara tyst och om dom inte kan det skulle dom gå ut. Okej, jag förstår att en talare vill ha uppmärksamhet men sättet han sa på var lite , ja nästan burdust.

Nån duktig talare var han då inte och då han vräker ur sej kommentaren ” Att egentligen borde ni inte vara här” ….pga av lågkonjunkturen....så tror jag alla slutade lyssna . Är det att välkomna sina anställda till en fest ????

Jag har ju hört av Henrik att han kommer från Ryssland där han jobbat i många år och har en väldig konstig uppfattning hur man peppar sina arbetare. Bara piska ingen morot.

Nä i mina ögon så var det nog det värsta tal jag hört på en sån här tillställning. Att inte känna sej välkommen .

 

Maten var heller inte lika bra som den brukar. Förrätten var okej med rökt lax med nån sorts röra inlindad. Smakade bra även om jag inte är överförtjust i lax som inte är tillagad.

Så den gick ner och det kändes som en bra start på en middag.

Sen kom varmrätten. Usch säger jag bara med ett ord. Vinkokt lammlägg ….nä det var inte gott. Senigt och läskigt. Potatiskaka till som var okej men lite väl bränd. Potatisen kunde jag äta men lammlägget...nej .

Henrik åt inte heller och då äter han det mesta annars. Det var många som lämna sin mat det såg jag.. Kändes inte riktigt som festmat att äta lägg. Sånt tänker jag på som vardagsmat . Som då mamma kokade fläsklägg och rotmos typ.

Efterätten var en pytteliten bit … som en mintkaka storlek....fransk chokladkaka med lite hallon och gräddklick till. Gott för jag brukar baka just den tårtan själv men lite snålt .

Så inte var man så mätt som man brukar på den här festen.

Tror det var många som tyckte som jag ….såg ut så på vad som lämnades på tallrikarna.

Men efter hört bossen tala så förstod man var ribban låg.

Kom ihåg att ni är en belastning för företaget och känn er inte stolt med ett arbete för ni ska jobba hårdare.

 

 

 

Men det är tur det var trevliga människor där så man fick prata av sej och ha skoj ändå. Bara träffa dom som jag endast ser just på den här festen och nu känner en hel del av dom, då det är sjunde gången vi är med, det kändes bra. Och dom känner mej och jag behöver inte berätta varför jag går med kryckor utan dom endast frågar om jag har det bra och att det är skoj se att jag är med fortfarande. De flesta vet vad jag gått igenom och då kan man prata om annat.

 

Så samvaron, med bl.a Per-Inge och Solveig, gjorde festen till en trevlig och bra kväll trots en bitchig boss och mindre bra mat.

Vi blev faktiskt kvar till kl 23 och det är länge för oss det.

Det var många som gjorde likadant så det blev rätt avfolkat vid den tiden.

 

Så nu är det ett år till nästa fest ...om det nu blir nån. Det vet man aldrig med en ryss som bestämmer.

Inte ens lucia får dom fira i år heller på Ferruform. Första gången sen maken började där. Det kostar för mycket och tar för mycket av arbetstiden är det sagt.

Så piskan den viner rent ut sagt.

 

Nu så här dagen efter så är jag förstås helt ledbruten och har ont överallt. Inte bara rygg och ben har tagit stryk. Min ena axel smärtar av att jag endast tog med en krycka. Ryggen smärtar ordentlig av att sitta i 5-6 timmar.

Men det är som det ska.

Så har jag alltid efteråt och det vet jag ju innan så det är inget nytt.

 

Men att få komma ut och träffa andra människor betyder mer än annat så det får jag väl säga var det värt. För det är trevliga människor och roliga prata med . Surra om allt och inget.

 

Så jag är rätt nöjd ändå även om det kanske inte låter så.

Jag hade trevligt och bordssällskapet var pricken över I-et. Det gjorde kvällen till en härlig kväll . Och smärtan den är ju jag så jag överlever ...det var värt då jag fick komma ut för en kväll och umgås.

Tack för det.