Sjukgymnastik och ogräsplock =(
Nu är det snart midsommar och då hoppas jag det blir sommar också. Sommar med sol och värme, nått vi inte haft överflöd av ännu. I söndags regnade så jag trodde mina blommor skulle drunkna.
Nyplanterade som dom var. Men dom verkar ha klarat sej. Ska ju tåla lite regn men nu vill jag ha sol. Tänk förra sommaren så soligt det var. Luleå vann ju solligan också.
Men man får väl se. Vädrets makter rår man ju inte på. Även om man skulle vilja det.
Igår så fyllde mellansonen 28 år
tänk vad tiden går. Minns än idag så väl den dag han föddes. Hur jag blev hämtad med ambulans eftersom jag inte var fixerad och vattnet gick hemma. Fick inte gå då.
Hur han föddes rätt snabbt och hur stor vi tyckte han var. Vägde 3840 gr och var 50,5 cm lång.
Nu är han alltså 28 år och man kan knappt fatta att man har så ”gamla” barn. Vart tar tiden vägen. Åren bara rusar på . Snabbare och snabbare.
Vi blev bjudna dit på kaffe och tårta. Kaffe tack vare att vi köpt dom en kaffebryggare och att dom själva nu till slut börjat dricka kaffe.Det har dom inte gjort tidigare. Så nu kan man äntligen få kaffe då man hälsar på.
Igår så gjorde jag nått jag inte skulle göra. =( Hade bett dotter rensa ogräs i buskarna i några dagar men det blev inte gjort. Hon sa visserligen att hon skulle göra det igår men skulle klippa gräset först. Och vad gjorde jag då ???? Jo givetvis satte jag mej vid busken och gjorde det själv. Det var absolut helt fel. Kände direkt hur det högg till i ryggen av den felaktiga ställningen. Jag kan ju inte böja mej framåt alls. Men slutade jag ??? Nej inte . Utan jag gjorde färdigt och skyndade sen mej in och slängde mej på rygg i sängen för att försöka slappna av så det inte skulle bli värre. Gick inte förstås. Sen kom dottern in efter gräsklippningen och undrade vad jag pysslade med. Undrade VARFÖR jag inte kunde vänta. Det undrar jag med. Men sån är jag. Mitt vad det är får jag för mej att det måste göras NU. Och görs det in te så gör jag det själv. Trots att jag vet att det är olämpligt.
Så idag har jag ont. Så in i hel...ont.
Och så skulle jag ju till sjukgymnasten idag. Ingen bra dag men nu var det bokat. Vi skulle försöka hitta nån övning för att hitta stabilitet i rygg och mage. Gick inget vidare men jag ska försöka hemma nu några veckor och sen ska vi ha en uppföljning innan hon går på semester. Det var Pilates-övningar jag ska göra. Endast liggande då det är det enda jag klarar av.
En övning ska jag ligga på rygg med böjda ben ( har alltid böjda ben då det inte går annat) och sen dra in naveln och föra armarna över huvudet. Man ska då träna de djupa magmusklerna. Gick väl så där. Kunde inte hålla kvar spänningen i magen hela vägen så jag ska börja med att föra armarna halva vägen.
Sen skulle jag göra en övning med bäcken-lyft. Gick inte alls så nu blir det endast att knipa i rumpan till att börja med.
Nästa övning var att ligg på rygg och lyft ett ben , som ska vara böjt , och hålla in magen. Gick lite med vänster ben. Kom en bit men inte hela vägen. Då det var dags för höger gick det inte alls. Benet ville inte. Gick inte få det från britsen hur jag än spände magen. Har ingen styrka alls på höger sida tydligen. Sen är det väl m lite problem med signalerna också. Går inte riktigt fram som dom ska pga min skada. Men att det var så illa har jag aldrig tänkt på. Har aldrig gjort den typen övningar tidigare så då har jag inte tänkt på det.
Provade några ggr ändå och sjukgymnasten sa att hon kunde känna att jag försökte lätta men att det kanske kommer. Ska ge det en chans och försöka göra övningarna och se om det ger nått. Hon sa bara att jag ska testa och att om jag får ondare i ryggen så slutar jag. Speciellt den här sista övningen kan ta på ryggen då jag inte orkar hålla in magen rätt. Ska göra det varje dag och bara några få i taget. Hon menar att det är bättre jag gör få repetitioner och gör rätt än gör många och fel. Så nu ska jag försöka vara klok och göra det som känns okej och sluta i tid om det tar för ont.
Just nu känns det kan jag säga. Inte konstigt med tanke på djupdykningen i buskarna och sen nya övningar ovanpå det.
Men jag ska ge det en ärlig chans och inte ge upp i första taget. Måste ta det onda för att kanske få om möjligt lite bättre och mindre ont.
Men man känner sej rätt värdelös då man inte ens kan lyfta sitt ben.
Fast samtidigt så har jag nått att sträva mot. Ett mål att åtminstone lätta benet en cm ovanför britsen. Till att börja med.
Lär ju inte vara nått som sker på en gång med tanke på att jag försökt med många olika övningar förr som inte funkat. Men nu då jag har en ny sjukgymnast till hjälp som ser med lite nya ögon på mina skador och problem kanske jag komma lite framåt. Myrsteg kanske men ändå framåt.
För sen jag slutade med vatten Qigongen för ett år sen har jag inte haft annat än mina promenader att ta till. Jag känner mej i alla fall positiv till det och det är väl ett steg i rätt riktning.
Sen får jag även hoppas på att ha turen på min sida för en gång skull. Har inte haft det under alla år sen ryggen brakade ihop.
Så tummar och tår , det häller jag nu för att det ska gå lite , lite framåt för en gång skull.
