KBT och ACT
Så har jag haft mitt första ACT-möte. Eller KBT om man så vill med inriktning på smärta. Träffen tog en hel timme och gav mej mycket att tänka på. Var väldigt intressant då jag kände att det hon sa var mycket som stämde in på mej. Vi ska träffas nu 1 gång i veckan ett tag framöver för att komma framåt. Komma till insikt eller vad man nu ska kalla det. Det handlar ju inte om att jag ska bli smärtfri för den dagen kommer jag aldrig uppleva. Men det handlar om att jag ska hantera det bättre och att jag ska komma ur svackorna som kommer, och som jag oftast fastnar i. Vi pratade om situationer som uppkommer och mina känslor just då. Hur jag känner det , hur jag agerar och hur jag går vidare. Mycket att ta in men känns inspirerande då detta är nått jag aldrig gjort förr. Lite krasst kan man väl säga att det är lite hjärnskrynkling för att besegra hjärnans makt över kroppen. För smärta är inte bara fysisk utan även psykisk. Mer än man tror så styr hjärnan hur smärtan upplevs.
Nu fick jag också en hemläxa inför nästa vecka. Jag ska skriva ner olika situationer som jag upplever som problem och smärtsamma. Och då fundera hur det känns just i denna stund. Hur känns det i kroppen rent fysiskt, hur känns det psykiskt och hur handlar jag då. Lite ovant tänk men säkert så löser det sej med tiden hur jag ska tänka. Det är ju det som är syftet. Jag ska liksom lära mej hur jag ska betrakta mej utifrån sett. På nått vis. Låter lite kufiskt men jag fattar hur hon menar om än det kändes lite svårt. Sen ska jag även skriva ner sånt som ger mej glädje och sånt jag hade glädje av förr innan skadan. Sånt jag inte kan göra mer. Sen ska vi visst utgå från det jag skrivit ner i våra samtal. Känns spännande och jag känner mej inspirerad och motiverad. Bara det att ha nått som är inbokat varje vecka känns bra. Då man som jag bara vistas i hemmet betyder allt som gör att jag kommer ut från huset otroligt mycket.
Idag blev det ett till besök på VC då jag skulle på provtagning inför det årliga läkarbesöket i nästa vecka. Har med mina mediciner att göra. Blev två provrör med blod som dom tog. För en gång skull gick det med ett stick. Är inte det mest lättstuckna , mina ådror ”rullar” brukar dom säga. Fick ta bussen dit idag då både Veronica och Henrik var borta. Lite besvärligt men det gick. Svårast är att komma ombord . Inte kommer nån till hjälp heller. Fick böka in rullatorn själv . Inte som i London precis. Där fick man alltid hjälp. Behövde inte ens be om det. Sen sänkte alltid bussarna där ner bussen så det nästan bara var rulla in. Men så funkar det minsann inte i Sverige. Dyrt var det också....25 kr per resa för 4 km …..men vad ska man göra då man inte kan komma dit annars. Fast om jag skulle åkt ändå in till stan hade det kostat lika mycket .
Kommentarer
Trackback
