Veckan som gått har varit full av olika aktiviteter. Barnvakt , läkarbesök och sen ny ACT-träff-.

Mycket och mycket....för mej som inte har så stora aktiviteter är det mycket.

 

Läkarbesök är min årlig kontroll med mediciner och annat. Vi har alltid mycket att samtala om och han är en bra läkare som lyssnar och som skickar mej vidare om jag så behöver. Den här gången blev det två remisser. En till röntgen då jag har nått som smärtar runt fotknölen på utsidan av höger fot. Tar ont bara röra där. Sen tar det förstås väldigt ont att gå på foten. Har haft den smärtan i snart två månader och den blir bara värre och värre. Att sen försöka klämma in foten i en känga då man ska på promenad gör inte saken bättre. Då smärtar det bara ännu med med tryck på fotknölen.

Han kunde inte riktigt säga vad jag har utan ville ha en röntgen först. Skulle testa att smörja med Voltaren gel på foten tre ggr dagligen i en vecka och se om det lindrar. Voltaren är ju inflammationsdämpande så det kan funka. Får se . Än märks ingen skillnad.

 

Andra remissen var till KK då jag har lite problem med smärta i den regionen också. Kan väl vara åldersrelaterat men han tyckte det var på sin plats med en koll.

 

Det är därför jag tycker så bra om min läkare. Har jag nått inte han kan lösa skickar han mej vidare och det kan vara vad som helst.

Sen blev det receptförnyelse av alla mina mediciner.

Provsvaren var som dom brukar , ingen förändring så vi kör på samma doser ett år till.

 

 

Sen dagen därpå, i torsdags, var det dags för andra träffen med ACT-sköterskan. Jag hade ju haft en hemläxa och det var den vi pratade om den här gången. Vi hann inte med allt , har samtal en timme varje gång, så nästa vecka får vi fortsätta på samma spår. Hon ger mej mycket att fundera på och som hon säger, ”jag ska inte ändra mej utan jag ska acceptera min situation” Acceptans som det hela bygger på. Tänka att det är så här det är och acceptera det och sen utgå ifrån den situationen. Tänka lite på hur jag skulle kunna göra för att må bra av mina handlingar .

Släppa på kravet att vara

”duktig” , ”duga”, ”stoltheten” , ”skammen”

Inte helt lätt då kroppen inte vill som hjärnan vill. Men jag är med på hur hon menar. Nu är det bara att försöka tänka på vad vi pratat om och sen utgå därifrån.

 

Det funkade igår . Då sa jag till Henrik att jag går inte med på promenaden med hunden för jag har för ont i foten utan jag tar en liten tur på gåbandet istället. För den funkar bättre då jag inte behöver ha kängorna på som trycker på det onda. Alltså jag släppte lite på min stolthet att ”Jag kan , Jag ska”

Och tog istället en beslut att idag går jag inne och det är inte ett nederlag utan det är en sak jag klarar och som jag efteråt mår bättre av.

 

Sen idag då funkade det inte. Jag ville gå med på promenaden. Kände att jag måste ut i friska luften.

Bara stoppa i foten i skon kändes fel direkt. Men tjurig som man är , som jag inte ska vara , så struntade jag i det. Maken sa då att vi behöver ju inte gå hela rundan. Självklart slog tjurfia till igen. JAG SKA GÅ HELA RUNDAN. Och han vet att det inte är lönt protestera. Så vi gick och gick och efter halva sträckan tog det för djävligt ont. Vi var tvungen stanna flera gånger.

Maken sa inget och jag sa inget. Det var ju det här jag INTE SKULLE GÖRA!!!!!Det var ju det här jag skulle låta bli. Inte låta tjurigheten och stoltheten ta över. Inte bevisa att jag minsann kan. För det kan jag ju inte.

Vet inte vad jag ska skylla på . Dumhet, tjurighet , stolthet.....mm mm.

 

Så nu är jag där igen , där jag inte vill vara.

Att jag har ont är ju ingen nyhet.

Får väl skylla på att det bara varit 2 träffar ännu med ACT-sköterskan. Kanske hon kan få mej att tänka efter före. Eller egentligen tänka på hur jag skulle kunna göra istället för att handlingen ska sluta annorlunda.

Har ju fått ett schema där jag ska skriva upp .

Först substitutionen det gäller.

Sen vilka tankar och känslor som kommer i den situationen.

Hur det känns i kroppen.

Och till sist hur handlingen blir utifrån detta -

Svårt förklara men men jag vet hur hon menar. Nu gäller det bara göra det bästa av det .

Gick en gång men inte två. Bättre i morgon kanske????????