Alltså nu får det var nog med snö...vi har snart ingenstans lägga snön. Snöstorm med besked under hela helgen. Det bara vräkte ner och det drev i drivor överallt. Maken skottade i 2,5 timme igår och då har vi ändå snöslunga. Sen tog dottern och skottade i 45 minuter på kvällen och tog plogkarmen och resten av snön. Sen i morse var maken igen ute med slungan och tog det sista.

Jag ska väl egentligen inte klaga då jahg inte skottar men jag tycker synd om alla som gör det. Nu fattas bara att det rasar ner från taket också. Har ändå tagit ner en del igår men nu då solen skiner så finns risken det börjar rasa av sej själv. Det är väl både för och nackdelar med det. Vi har plåttak och då kommer ju snön ner vid plusgrader och sen ska den forslas bort. Snöslungan är guld värd såna gånger.

Det har ju stormat också i helgen. Så det rent knakade i huset. Tessan ville inte alls gå ut. Höll inte på kunna göra sina behov då hon tycke illa om stormvinden som ven och tjöt runt huset.

Men idag då är det fint ute. Solen skiner , lagom med vind och plogade gångvägar. Helt enkelt perfekt för en promenad. Så det blev det och det var härligt. Man mår så gott då solen skiner . Orken och glädjen kommer tillbaka. Och då har jag ändå kvar min smärta i foten , men idag struntade jag i den och det gick faktiskt riktigt bra ändå. Visst smärtade de men en sån här dag så glömmer man det för en sekund .

I fredags förra veckan hade jag besök av arbetsterapeuten från VC. Intressant och givande möte tyckte jag. Hon hade tips och hon fick lite tips från mej med. Hon tyckte faktiskt att vi kommit långt med vår bostadsanpassning själva och hittat lösningar som fungerar hyfsat för mej.

Så hon tyckte att hon fick lite ideer att föra vidare också. Tur man har en påhittig make som gjort lite olika lösningar här hemma.

Men en sak saknar jag. Och det är en ramp så jag lätt kan komma in och ut med rullatorn själv. Som det är nu måste jag ha hjälp att få in den . Ut går om jag har den hopfälld och puttar ner den för bron. Sen har jag ju svårt överhuvudtaget gå i trapp och även om vi bara har tre trappsteg på bron tar det ont att gå upp där-. Nu ska jag få ett intyg på att jag behöver en ramp och ska sen söka bidrag för det. Så då hoppas jag den biten löser sej. Inomhus har jag ju redan en ugn i ståhöjd annars hade jag kunnat få bidrag till en sån också. Och då en som luckan öppnas som en dörr åt sidan istället för som nu en lucka som vickas framåt. Synd men den har vi ju köpt för några år sen och då visste jag inte att man kunde få det. Däremot får man inte bidrag för diskmaskinen som jag skulle vilja ha högre upp. Den räknas inte som nödvändig i hushållet så det får vara.

Sen ska jag få testa en ny sittkudde som är i kilform och känna om den funkar. Det blir på torsdag och sen pratade vi också om en strumppådragare som nog inte vore så dumt. Men den får jag köpa själv. Inte mycket man får tyvärr men rampen den blir nog bra. Kanske inte världens snyggaste att ha en ramp utanför huset men nödvändigt. Hoppas det blir snart så jag kan klara rullatorn själv.

Fredag var vi också ut och käkade på kvällen. Vi var och åt thai-mat. Så gott med kokosmjölk i maten . Får aldrig göra det här hemma då det endast är jag som gillar det. Så det var gott och Henrik var den som bjöd på det. En försenad alla hjärtans dag middag ♥♥

Lördag fick vi också en trevlig middag. Andreas och Sara kom hit och hade med sej en rikigt fin köttbit som vi tillagade. Jag visade sonen så han ska lära sej hur jag gör. Köttet blev utmärkt och supergott. Märktes att det var kött av riktigt fin kvalitet. Mört så det smälte i munnen. Var en supertrevlig middag. Är så roligt med middagssällskap. Blir så glad då dom kommer hit och vi får umgås en stund.

Nu blir det en lugn vecka fram till torsdag då jag på nytt ska på ACT-terapin.

Övar mej på min avslappning och det går lite bättre för var dag. Beror lite på hur ont jag har om jag kan slappna av. Ibland funkar det direkt och ibland inte alls. Så det kommer nog ta tid att helt få kontroll där men jag jobbar på det.

Det ska ju hjälpa mej hantera min smärta bättre om jag kan finna avslappning och vila . Sen är det ju en bit kvar vad gäller acceptansen som terapin egentligen handlar om. Och allt sitter i huvudet. Jag ska inte tänka annorlunda men jag ska försöka finna vägar som gör att smärtan blir mindre om jag gör saker och ting annorlunda och accepterar att jag inte kan göra det som förr.

Tänk att jag som levt med min smärta i olika grad i över 10 år inte kommit dit ännu. Försöker fortfarande köra på som innan skadan med uselt resultat förstås. Resultat som endast ger mer och mer smärta.

Mindfullness övningarna jag har är i 7 steg och jag är nu på steg 2. Så det är en bra bit kvar att lära sej men jag tycker om övningarna . Gör det flera ggr per dag och ibland fladdrar tankarna iväg och då får man koncentrera sej på att hitta tillbaka till övningen. De övningar jag nu håller på med heter ” Att vara här och nu” och ”Inre och yttre uppmärksamhet”. Båda är ca 12 minuter långa.

Så målet är att finna sej själv och acceptera att så här är det nu och jag duger sån också. Inte vara ”för” duktig. Inte försöka vara den jag inte är idag. Leva här och nu och vara nöjd med det.

Smärtan lär alltid finnas där men den ska bli mer hanterbar om jag accepterar den.

Minfulnesscenter.se

Mindfulnessträning kan hjälpa dig hantera din smärta och den oro och stress som ofta följer, på ett bättre sätt. Mindfulness botar förvisso för det mesta inte själva orsaken till smärtan, men du lär dig att bättre leva med den.

Att vara mindful innebär att du lär dig att ta vara på varje ögonblick, fullt ut. Att du  accepterar livet som det är och får tillgång till dina fulla resurser. Med enkla övningar får du hjälp att klara av pressen i privat- och yrkesliv, att minska stress, bli uppmärksam och att fokusera på det som är väsentligt.

Mindfulnessträning hjälper dig att förhålla dig till smärtan så att den inte påverkar dig i lika hög utsträckning som tidigare. Din livskvalitet ökar.