Vi pratade sen en stund om hur det kändes och vad jag tyckte om det. Blev jag avslappnad?? Ja lite men inte helt. Har ju svårt just med den biten då smärtan hindrar mej. Men det är just det som är poängen. Jag ska kunna slappna av trots smärtan, med andningen till hjälp.

 

Vi pratade också lite om mina tankar, om hur jag så gärna vill vara som förr och hur svårt jag har med situationen att acceptera läget.

Hon menar att tankarna dom finns där och dom ska jag bara notera . Sen ska jag fundera vad jag kan göra trots mina tankar. Eller nått sånt. Lite svårt sätta ord på det. Men jag hajar poängen.

 

Lev med din kropp är ett nytt budskap.

Lev det liv du drömmer om MED den kropp och det utseende du har idag.

 

Fick sen också lyssna till ett annat band med avslappning.

Den övningen var också fokuserad på andningen och med en sorts scanning av kroppen för att bli avslappnad. En intressant övning som jag testat tidigare , Mindfullness.

 

Den utgår från en bok som heter just Lev med din kropp.

Lev med din kropp ja....har man nått val eller???

Men att leva och acceptera läget är den stora stötestenen.

 

Författarna guidar läsaren genom olika beteendeexperiment och övningar som syftar till att upptäcka den egna kroppen på ett nytt sätt, bland annat med hjälp av olika acceptansstrategier.

Man ska va nöjd med det man har här och nu och acceptera det. Målet är i alla fall det.

Att se det positiva i det negativa också.

En dag som idag då jag knappt sovit och har ilsken smärta i rygg , ben och min stackars onda fot, ( den har tillkommit på sista tiden) är det svårt hitta det positiva.

Men hon som jag går hos menar att det kommer jag hitta. Det kommer bara ta lite tid att bryta den negativa spiralen som jag fastnat i.

Finns det då inget positivt.?

Jovisst .

 

Jag har min vovve....min fina vovve som vet då matte behöver nån. Hon ligger vid min sida hela dagarna och gillar inte om jag går iväg utan henne. Mattes älskling.

Jag har min familj.

Och till helgen har vi tänkt ha middag med allihopa då Veronica fyller år.

Ser jag fram emot. Bara de små barnbarnen blir friska så.

 

Men som sagt då man ligger här hemma ensam och tankarna snurrar är det svårt att skjuta undan det negativa.

Jag hoppas att jag lär mej nått på ACT-terapin som jag kan ta med mej och som jag kan fokusera på istället.

 

Men jag vill nu snarast få min fot röntgad. Den har jag inte haft problem med tidigare så det är en ny smärta. Den gör det omöjligt att få in foten i en känga och då inte komma ut på promenad heller.

Sen vet jag ju inte om det är så bra att gå på gåbandet heller med min onda fot men så länge det inte känns som det blir värre än det är ska jag försöka lite grann. Hade ju kommit igång så bra i december att jag inte vill tappa det. Då jag började gå på bandet kunde jag bara gå 10-15 min och nu kan jag gå 40-45 min. Går ju inte fort men jag går ungefär som jag går ute.

Måste bara det. Blir tokig annars. Ligger redan nog mycket som det är.