Idag är det alla hjärtan dag....en dag som man ska uppskatta alla nära och kära man har alldeles extra mycket. Ska man ju göra alla dagar men just idag ska man visa det på alla sätt och vis. En mysig händelse och jag gillar den. Fick två fina orkidéer av maken , han vet att jag äskar det. Tack för det min älskling ♥♥.

Minns så väl första gången vi började ta hem lite extra blommor och hjärtchoklad och gelehjärtan på jobbet. Gick inte så lysande första året men sen ökade det explosionsartad . Från en kartong på 20 askar gelehjärtan till en hel pall med ca 200 askar på nolltid. Från 20 buketter till 150-200 buketter. Blev en dag då alla ville köpa blommor eller hjärtegodis. Häftigt vilken genomslagskraft reklam är. Så nu är det en dag då alla vill fira sina älskade och jag gillar det.

Veckan som gick var rätt lugn. Blev mest gåbandet för min del vad gäller promenader. Min fot protesterar vilt då den ska ner i en känga. Ibland gör jag det ändå men inte alltid. Vill inte göra saken värre men då jag inte vet vad problemet är så struntar jag i det ibland och stoppar ner foten i den dumma kängan och går i alla fall. Slutar alltid med sån smärta att jag knappt kommer mej runt hela rundan. Då kommer min tjurighet eller dumhet fram.

Men vad ska man göra , stanna inne resten av livet eller ta smärtan och försöka så gott det går.????

Mitt val är förstås smärtan då jag inte har nått val egentligen. Vill jag ha ett liv måste jag ta smärtan . Även den i foten. Smärtan i ryggen och benet är jag ju van med sen många år tillbaka och vet vad jag pallar med, för det mesta , men den i foten är ny. Den har jag haft sen i dec. och väntar ännu på svar varför.

Helgen var mysig med besök av mina älskade barnbarn. Det räddade den dagen. Min bästa smärtlindring som alltid ♥.

Viggo skulle testa skridskorna vi köpte honom i julklapp. Han var ivrig och ville så testa dom. Gick bra tills vi kom fram till isbanan. Då ramlade han direkt och blev lite sur. Ställde sej uppp och ramlade igen. Nu ännu surare och arg också. Men han testade några gånger till och vi försökte peppa honom med att det gick bra. Men han ramlade och ramlade och blev till slut så arg att han låg ner på mage på isen och vägrade ställa sej upp mer. Besviken för att det inte gick. Arg för att det var så svårt . Ledsen för att han ramlade.

Tyckte lite synd om honom då han varit så taggad innan han kom på isen. Han trodde det skulle vara lättare än det var. Precis så gjorde faktiskt hans far också. Blev atrg och sur och vägrade testa mer. Men det går nog över bara han får prova lite mer. Åka skridskor är inte så lätt. Övning ger färdighet heter det ju. Så nu hoppas jag han får pröva flera gångar så att han till slut kommer på tekniken och ser att det inte är så farligt om man ramlar på rumpan ibland.

Molly, sötnosen, var med i vagnen och satt snällt där. Hon är så stillsam i jämförelse med sin bror. Numera är hon heller inte lika blyg då hon kommer utan tinar upp rätt fort och blir glad.

Få se om hon blir lika livlig som Viggo då hon börjar gå eller ok hon fortsätter vara den stillsamma tjej hon är nu. Man vet u aldrig , skenet kan bedra =)

Igår då trotsade jag foten och gick ut på rundan med vovven. Gick hela rundan på 5 km fast jag inte tänkt gå så långt. Men det var så länge sedan jag varit ute att det bara blev så. Resultatet lät förstås inte vänta på sej. Foten smärtade ordentligt . Som om nån kört in en kniv i foten och vridit om.

Skit också. Jag kom hem men det var precis. Visste inte hur men det gick på envishet och tjurighet.

Borde som vanligt tänkt efter före,.....nån gång kanske det går in i skallen att jag måste tänka på konsekvensen av mitt handlande och om det är värt det. Var det värt det??? Ja kanske för hunden var glad och det är väl positivt? Var jag glad??? Ja lite men ändå inte.

På em skulle jag sen iväg till frissan och då insåg jag ju hur ”osmart” det varit. Nu skulle jag klara av sitta i en frisörstol i två timmar för att få min kalufs fixad. Var rent smärtsamt medveten om hur jobbigt det skulle bli. Blev att ta den starkaste tabletten innan jag for för att palla med.

Håret blev målat och klippt och jag var nöjd ändå. Smärtan som jag hade fick jag ta itu med sen. Kvällen blev så jobbig att det blev ytterligare en stark tablett innan läggdags. Bara för att jag överhuvudtaget skull kunna sova. Sov sen i 6 timmar , en tablett sömn som gav mej lite vila åtminstone.

Idag så gav jag f*n i prommisen ute och tog en runda på gåbandet istället. Beslutet var lättare ta idag då det var snöstorm ute på morgonen. Men det gick tungt även på bandet idag. Varje steg högg i ryggen. Enda fördelen var att nu var smärtan större i ryggen än foten och ryggsmärtan den hanterar jag bättre än fotsmärtan. Har nu sen försökt med avslappning som jag lärt mej på ACT men det går dåligt idag. Det vill sej inte riktgift idag. Kroppen är spänd som en fiolsträng och vägrar släppa på spänningen . Men jag ska försöka fler ggr idag så kanske det ger med sej.

Om inte annat får jag vara nöjd med att frisyren är fixad och hoppas smärtan släpper och går tillbaka till ”normalontläge”. Man lever ju på hoppet så !!!!